Skolmobbningen

Min synpunkt på mobbningen

 
Skolmobbningen är ett samtalsämne fortvarande även i dag. För att avlägsna den har det gjorts och görs mycket. Enligt min erfarenhet har den traditionella skolmobbningen minskat betydigt. Lärarna och eleverna har både som individer och tillsammans vaknat och är medvetna om att problemet finns och att det ska och kan lösas. Genom att bete sig och fungera på ett visst sätt kan de påvärka att mobbningen varken uppstår eller att den stöds.

Min åsikt är att mobbningen anses vara ett korkat och patetiskt sätt hos eleverna. Uppfattningen om en mobbare är inte längre bilden av en stark ledare, utan en bild av en idiotisk förlorare som har ett problem med sig själv. Detta är förstårs ett faktum som alltid har existerat. Numera förstår vi det och kan säga högt: den som mobbar är en ynkling. Och vem skulle vilja vara det - en looser ?!

Samhället och den sociala strukturen förändras hela tiden. Sålunda är det också med skolmobbningen. Barnen och ungdomarna är aktiva i de sociala medierna. De kan nå varandra dygnet runt. Att kontrolera nåtmobbningen är svårt, oftast omöjligt. Barnen och ungarna bär ansvaret sjålva. I så fall är pedagogernas dvs. förälderns och lärarens roll som handledare väldigt viktig. Här krävs det mera hjärta än auktorität. Det gäller att vara en förebild.

Förmogan att sätta sig till en annans ställning, att känna empati och att vara godhjärtad är väldigt värdefulla egenskaper. När det gäller att avslägsna skolmobbningen, spelar de utan tvivel en avgrande roll och är till stort hjälp.

I det nutida livet tar utföranden, krav, bråttom och strävanden efter egna fördelar en allt större del. De mjuka värderingarna håller på att förlora sitt värde, men om vi lägger märke till männikans verkliga välmående, är de nödvändiga och betyldelsefulla drag. Självklart är det då man talar om relationerna mellan andra människor men också gäller det individens eget välmående. Det är fråga om attityderna. Och när det gäller attityder har vi pedagoger en nyckel till praktiska lösningar. Vi sitter på VIP-platser vid möjligheterna.

Alla vi förstår att målet är att skapa en trevlig, trygg och gemytligt arbetsmiljö i skolarna. Ingen borde känna ångest, ängsla eller rädsla på morgonen på vägen till skolan. Att få vara i lugn och ro, vara nöjd med dagen, att få somna med trygga och lyckliga tankar borde vara vars och ens rätt. En som mobbar låter en annan inte må bra - och mår väldigt illa själv. Den allmänna åsikten i skolarna är uppmuntrande: det måste råda nolltolerans mot mobbning.

Genom att fråga varför hon/han är mobbad åstadskommer vi skuldkänslan hos den mobbade. Detta är nedsättande och omänskligt. Som pedagoger och människor kan vi önska att var och en av oss kunde älska sig själv och andra människor tillräckligt för att kunna leva ett gott liv. Och säga högt: bevärda dig inte, mobba inte!
 
Ha en ljus och varmhjärtad vår allihopa
 
Elina Klimscheffskij
FM, lärare,
fyra barns mamma